1x2x3x4

Jag lever fortfarande. Ni kan pusta ut, ingen anledning att vara rädda längre. Även fast jag flög som en bomerang på körbanan och flög som en vante från kant till kant, så lever jag fortfarande. Det var roligt att "volta" och sen klättra ut. Kände mig lite som en gymnast, en klumpig sådan.
              Förstå killen som införde det momentet, att lära sig ta sig ur en uppochned vänd bil... Han hade voltat och överlevet, men hängde upp och ner, så spände han bara loss bältet utan närmare eftertanke och åkte ner i sätet och bröt nacken och blev förlamad resten av sitt liv. Vilken ångest...

Körde motorväg idag också... askul att bromsa in på avfartssträckan...och den stooora rondellen mot Sundbyholm, rolig. Idag skulle jag och min fräscha körlärare först käka på donken, sen till Göteborg och gå ut imorron och sen skulle vi till ett köpcentrum och shoppa... men han bad mig alltid vända och åka i motsatt riktning... trodde vi hade en deal. Nja, han är rolig iaf.
Idag var jag på körskolan i tolvtimmar... inte lite trött sen. Men måste verkligen sätta igång med teorin, så jag kan det sen när jag ska göra provhelvetet.

Är så trött, borde sova. Lovade att komma ner till Mickan innan hon somnade, hon sover nog redan...

Har fortfarande ingenting av värde att skriva.

Vill ha k ö r k o r t  nuuuu....



nattnatt.