just a thougt
Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns
Men bara om min älskade väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår
Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorgelösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår
Men bara om min älskade väntar...
Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!
Och bara om jag vet att hon väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår.
Här i Norge är det inte så positiva tankar för tillfället. Kan man bli den man var igår?
förra veckan?
i somras?
Lite drömmar... visioner...
ligger långt ner nu. tänker inte ens skriva något mer om det.
var ett tag sen...
det blev borgligt. fy fan.
Jobbet, - visade sig vara helt okej, ganska märkligt emellanåt men det fungerar.
jag har det bra. Vi har det mysigt med te och scones-stunder på kvällarna. lägenheten är fortfarande lika mysig. Oslo är fortfarande bara... Oslo. Änsålänge.
Jobbar endel. slutar sent på fredag, vilket är väldigt tråkigt eftersom vi ska till Munchmuseet och kolla på Skriet och Madonnan, vill verkligen se dem!! så häftigt, men får se om jag hinner...
går själv på söndag annars, de är bara utställda tills den 1 okt. sista gången någonsin pga. skadorna. (ni kommer säkert ihåg att de blev stulna för ett par år sen, men är hittade nu igen...)
fest på lördag, blir roligt.
hmm... ville egentligen bara ha med nationalteaterns låt... Så fin.
ha det bra, lev väl, uppfyll era löften.
nästa blogg ska vara positiv och strålande! (ska inte skriva förens läget är så)
hej så länge.
Mozlo - Grünerløkka - Oslo
Ett utdrag från ett mejl i fredags:
Jo, jag började dagen med att gå upp, vakna, och allt sånt där. Sen tog jag trikken till Sinsen och letade reda på den ICA nära butiken jag skulle på intervju hos kl. 14.00. Men eftersom jag har börjat lära mig att inte överskatta min lokaliserings förmåga, så var jag ute i god tid. tja, jag hade sisådär en timme till övers när jag hade hittat adressen. Så jag satte mig lite lagom filosofiskt under ett träda och läste min bok. När klockan sen blev två så traskade jag dit. Jag hamnade på ett lite halvsunkigt kontor, och blev bara lite halvt utfrågad. De var jättetrevliga och jag tror att jag skötte mig bra. Sen efter en liten stunds
kaffedrinkande och småpratande så lämnade jag affären. De skulle inte höra av sig förens om ca två veckor, så det lär ju inte bli det jobbet, förhoppningsvis har jag hittat något annat då.
Sen åkte jag hem och tryckte i mig två otrooligt goda makrillsmackor, men fick ganska bråttom eftersom jag skulle befinna mig på andra sidan stan om en timme insåg jag. ( och jag vill ju vara ute i god tid eftersom jag inte hittar osv.) Och lite försent insåg jag också att två makrillsmackor inte är det bästa man kan käka innan en intervju. Jag skulle på en intervju till MIX, det är som en stor pressbyra som faktiskt är asfräscht. Började fundera lite över vad jag skulle säga osv. Det tog ett jäkla tag att åka dit eftersom jag missade den första trikken och så var det ganska många stationer, tills dit jag Trodde att jag skulle hoppa av... så när jag väl hoppat av ser jag ingen gata som jag borde se, någon närliggande eller så. Men jag börjar fråga mig fram, och tillslut hittar jag rätt. Nu börjar det roliga.
Så jag kom tillslut till rätt port, nr 24. Jag letar på porten efter MIX. Man måste ringa för att de ska öppna porten. men ingen Mix. inte någonstans... jag frågar mig själv i mitt stilla sinne om jag är säker på att det var till Mix jag skulle. Jag hörde ju inte riktigt vad hon sa i telefonen i morse, men visst var det väl Mix?
Jag tittar på de andra alternativen av företag som befinner sig i byggnaden, och jag kan inte påminna mig om att jag lämnat in mitt cv till någon av dem. typ Filippa K jag kände igen, och dit hade jag inte lämnat...
fan fan fan, klockan börjar närma sig fyra och jag har ingen aning om vad jag ska göra.
Jag tar mig i alla fall in i porten, och börjar springa upp och ner för trapporna... DET STÅR INTE MIX NÅGONSTANS!! vad fan ska jag göra, vart är det jag ska på intervju då? fan va pinsamt... och vad det än är, så vill jag ju ha alla intervjuer jag kan få, och uppenbarligen har de mitt cv eftersom de ringt...
nu är klockan fyra och jag har sprungit upp och ner ett par gånger, och ut och in genom porten. och jag har ju inga pengar på telefonen, så jag kan inte ringa och fråga vilken dörr jag ska in genom.
Till slut kommer det in en kille i porten, han pratar i telefon, så jag väntar och frågar sen när han lagt på om jag kan få låna hans telefon. Så jag ringer till tjejen som ringt mig tidigare idag och förklarar att jag inte vet vilken dörr jag ska in genom. Hon säger att jag ska gå upp till den fjärde våningen och att hon öppnar dörren till mig.
jag springer upp, kommer in, och det är fan inte Mix. Jag har hamnat på något företag som heter BIT. VAD ÄR DET!? Ingenting på hela kontoret ger mig ett enda tecken på vad det är för företag... De ber mig sätta mig ner några minuter innan de ska intervjua mig. paniken växer lite smått. fan fan fan... här sitter jag och ska snart in på intervju, och har INTE DEN BLEKASTE vad det är jag ska intervjuas för.
Shit vilken konstig känsla det var...
tillslut kommer två tjejer, tar mig i hand och ber mig följa med in i ett rum med ett stooort bord och fina stolar. allt var väldigt fint, och det är en skitseriös intervju. Ena tjejen sitter och antecknar och den andra går efter uppradade punkter och formulär. haha.. jag visste inte om jag skulle spela med och låtsas att jag hade dökoll eller om jag skulle erkänna att jag var helt lost.
Den första frågan de ställer är "Vad vet du om BIT hittills?"
Jag skrattar till, rodnar i 180 och förklarar ursäktande att jag inte har en aning om vad jag är på för intervju. att jag inte har ett minne av att jag gett mitt CV till något företag som heter BIT (men de hade cvt framförsig synligt) jag tyckte det var så pinsamt att jag inte hade en aning, och visste inte riktigt alls vad jag skulle säga. De tyckte nog att det var lite konstigt... Men de börjar berätta att de är en sandwich bar. och då ramlade poletten ner!
Det är ju sandwich baren som jag var på igår. Ett asfräsch mackställe som jag verkligen ville ha jobb på, för tjejerna jag pratade med var sååå trevliga och jag hoppades verkligen på det. Men det lilla misstaget jag hade gjort var att jag inte hade ens reflekterat över vad sandwichbaren hette.... så det var ju inte så konstigt att jag inte kände igen BIT.
Men så frågar de mig en massa saker, och går efter formulär och grejer... Allt blev så konstigt från början, så jag fortsatte att antagligen vara lite konstig, men mest för att jag pratade så mycket och skrattade en massa.. men det är ju bra också.
När jag gick därifrån kände jag att intervjun hade gått bra! Men nu vet jag inte... att jag var så lost i början kan ha ställt till det, och sen att jag typ hade mundiarré och flummade en del... fast just då kändes det okej. så jag vet inte. men jag hoppas verkligen så innerligt mycket! det verkar vara ett asschysst ställe med massa roliga saker för personalen. t.ex. har de mrX (haha) som är kontrollanter som kommer ut några gånger i veckan till alla 4 butiker som finns i Oslo, och kontrollerar de som arbetar. Är man "dålig" får man bara en tillsägelse typ av chefen, men om man är bra och trevlig och rolig och snabb osv. kan man typ vinna massa pengar, en weekend till new york, en cykel osv. fan as bra sätt för att få personalen att jobba ihop (ställena vinner saker tillsammans också) och för att bli peppad att jobba riktigt bra... Ja, de hade massa saker för sig för att personalen skulle trivas på jobbet. asbra tycker jag. lite ständigt pågående teambilding.
De skulle ringa innan klockan sex imorgon, om de var intresserade... i såna fall skulle jag få en heltidstjänst from. måndag. 40 timmar i veckan.
dock inte så bra betalt... 99 kr i timmen, dåligt för att vara Oslo. men OB på söndagar, och efter 500 timmar (12,5 v räknade jag ut med 40 tim i veckan) får jag 114... i vilket fall så nöjer jag mig med 99. det är 16000 i månaden innan skatt... plus att jag kan käka massa mackor (förhoppningsvis) och får lära känna mycket nytt folk och lära mig mer norska. kan bli riktigt kul.
men jag ska inte hoppas för mycket... tänk om de inte ringer...
vore bara så perfekt.
och är det inte bra så kan man ju byta... bara det att det är skönt att ha en trygghet.
men det var i alla fall en sak som jag har skratta åt hela dagen, att jag inte hade någon aning om vad jag skulle intervjuas för. försök tänk dig in i känslan...
och en annan grej som också är skitkul som hände.
Jag var påväg hem från BIT-intervjun, och gick i mina egna tankar och smålog åt händelsen med intervjun.
Jag ska precis passera tre män och en stege (med en karl högst upp), då jag plötsligt snubblar till, jag ber om ursäkt och tar ett till steg. då faller jag typ raklång ner på marken med fötterna fast i stegen.
Stegen svajar, jag slår i marken och mina saker från väskan åker ut på trottoaren.
Männen blir typ irriterade först, men sen inser de att jag ligger där och tycker nog lite synd om mig... Han på stegen ser skräckslagen ut. fan vilken tur att han inte föll. Då upptäcker jag att mina skosnören har på något sätt snurrat sig kring stegen, hur i allsindar det gick till kan jag verkligen inte förstå. men det var en sjukt rolig syn! när jag ligger raklång på trottoaren och mina saker runt omkring... haha, jag höll ju på att garva ihjäl mig när jag gick därifrån, och tyckte faktiskt att det var riktigt pinsamt. Jag brukar vara bra på att bara skratta och sen inte bry mig, men det var så knäppt. Men jag är inte förvånad.. vem ska det hända om inte mig?
Mina skosnören har typ gått av, förstå vilken hård ramling.
----------------
Men nu ska jag skriva utifrån idag, den 17 sep, söndag, bakisdag! och valdag.
Igår kom Veronica på besök. Vi tillbringade dagen med att gå i liten stånd som var på en marknadsdager här precis i närheten, sen inne i stan.
Där fick jag mitt EFTERLÄNGTADE SAMTAL!!
Jag fick jobbet på BIT.
fantastiskt! verkligen, skitskönt. jag blev sååå glad. så jag börjar imorgon, ser fram emot det jättemycket!
Sen var vi hemma, slappade mest och fumlade omkring. Sen efter ett tag tog vi fram det hembrygda vinet, Elin och Annika kom över en sväng (typ stupfulla, skitkul) efter ett misslyckat ölspel tog vi modet till oss och gick in till våra grannar som hade inflyttningsfest. De är två st killar i 20års åldern, Ole-Christian och Öeyjivin (inte fan stavas det så, men jag vet inte hur...)
Väldigt trevliga var dem, visserligen hade vi ju alla lite alkohol i kroppen och då är ju allt alltid så trevligt, men faktiskt. Ole Christian var en kultiverad typ som hade svart hår, stuprörsbyxor, randig tröja och tjocka svarta bågar. och ja, han studerade kulturhistoria. that´s the way, aha aha, we like it!!
Så dem bjöd jag in på te (förvånade?) någon dag, och vi kom fram till ett gemensamt beslut om att låta dörrarna stå öppna så det blev ett jättestor kollektiv.
får se om de är lika pigga på det idag?
Men de har bra musiksmak! Visserligen ett stort fan av hårdrock, men om man bortser från det så fanns i samlingen bla. Bob Hund, Clash, Winnerbäck, Cornelis, Neil, osv osv. Och Öjvin gillade Timo... så det verkar lovande! Lite norska kompisar skadar inte! :)
Idag ska vi ha val-vaka. Vi ska baka kladdkaka och tjejerna är iväg och köper glass. vi har massa goda saker, och så ska vi pressa datorn och svt from. kl. 19.00.
jag tycker att det är såå spännande! faktiskt :) Våra diskussioner i Mozlo (som vi döpt kollektivet efter) är väldigt givande och intressanta...
Jag säger bara, att om det blir Borglig Allians så tror jag att jag flyr landet i fyra år tills nästa val... fan alltså om det är så.
men jag tror mp har stor chans att få in många mandat alltså.. hoppas det... men, det verkar som om fler har uppmärksammat dem nu.
ska i alla fall bli spännande att se hur det utvecklar sig ikväll.
tänk vad nervösa politikerna måste vara idag... och igår... undra om de sov något i natt :)
annars så är det bra här i Norway. jag har börjat upptäcka saker som skiljer sig från sverige.
- mycket mera klotter, men annars lite renare gator.
- folk cyklar med stora cykellås kring midjan... ser skitmuppigt ut.
- på de flesta övergångsställen behöver man inte trycka på någon knapp, utan signalen kommer sporradiskt, så man står bara och väntar in (vissa övergångsställen har tillochmed nedräknare, - hur många grönegubbsekunder det är kvar)
- de tycker vi är konstiga när vi säger hejdå... och jaaa, tänk efter... hej då, det är ju skitkonstigt! Här säger man bara HA DE ´!
- youghurten är inte som hemma, utan den är rinnig och smakar inte alls så bra.
sen kommer jag inte på mer just nu, måste faktiskt kila!
Skriver mer sen, men en liten uppdatering!
Berättar sen om jobbet, hur det var.
ska bli så kuuuul!!
helt sjukt att jag fick det efter en så himla flummig intervju.
tack och hej, leverpastej! / Frida, i norge kallad Ellisiv!
Jo, jag började dagen med att gå upp, vakna, och allt sånt där. Sen tog jag trikken till Sinsen och letade reda på den ICA nära butiken jag skulle på intervju hos kl. 14.00. Men eftersom jag har börjat lära mig att inte överskatta min lokaliserings förmåga, så var jag ute i god tid. tja, jag hade sisådär en timme till övers när jag hade hittat adressen. Så jag satte mig lite lagom filosofiskt under ett träda och läste min bok. När klockan sen blev två så traskade jag dit. Jag hamnade på ett lite halvsunkigt kontor, och blev bara lite halvt utfrågad. De var jättetrevliga och jag tror att jag skötte mig bra. Sen efter en liten stunds
kaffedrinkande och småpratande så lämnade jag affären. De skulle inte höra av sig förens om ca två veckor, så det lär ju inte bli det jobbet, förhoppningsvis har jag hittat något annat då.
Sen åkte jag hem och tryckte i mig två otrooligt goda makrillsmackor, men fick ganska bråttom eftersom jag skulle befinna mig på andra sidan stan om en timme insåg jag. ( och jag vill ju vara ute i god tid eftersom jag inte hittar osv.) Och lite försent insåg jag också att två makrillsmackor inte är det bästa man kan käka innan en intervju. Jag skulle på en intervju till MIX, det är som en stor pressbyra som faktiskt är asfräscht. Började fundera lite över vad jag skulle säga osv. Det tog ett jäkla tag att åka dit eftersom jag missade den första trikken och så var det ganska många stationer, tills dit jag Trodde att jag skulle hoppa av... så när jag väl hoppat av ser jag ingen gata som jag borde se, någon närliggande eller så. Men jag börjar fråga mig fram, och tillslut hittar jag rätt. Nu börjar det roliga.
Så jag kom tillslut till rätt port, nr 24. Jag letar på porten efter MIX. Man måste ringa för att de ska öppna porten. men ingen Mix. inte någonstans... jag frågar mig själv i mitt stilla sinne om jag är säker på att det var till Mix jag skulle. Jag hörde ju inte riktigt vad hon sa i telefonen i morse, men visst var det väl Mix?
Jag tittar på de andra alternativen av företag som befinner sig i byggnaden, och jag kan inte påminna mig om att jag lämnat in mitt cv till någon av dem. typ Filippa K jag kände igen, och dit hade jag inte lämnat...
fan fan fan, klockan börjar närma sig fyra och jag har ingen aning om vad jag ska göra.
Jag tar mig i alla fall in i porten, och börjar springa upp och ner för trapporna... DET STÅR INTE MIX NÅGONSTANS!! vad fan ska jag göra, vart är det jag ska på intervju då? fan va pinsamt... och vad det än är, så vill jag ju ha alla intervjuer jag kan få, och uppenbarligen har de mitt cv eftersom de ringt...
nu är klockan fyra och jag har sprungit upp och ner ett par gånger, och ut och in genom porten. och jag har ju inga pengar på telefonen, så jag kan inte ringa och fråga vilken dörr jag ska in genom.
Till slut kommer det in en kille i porten, han pratar i telefon, så jag väntar och frågar sen när han lagt på om jag kan få låna hans telefon. Så jag ringer till tjejen som ringt mig tidigare idag och förklarar att jag inte vet vilken dörr jag ska in genom. Hon säger att jag ska gå upp till den fjärde våningen och att hon öppnar dörren till mig.
jag springer upp, kommer in, och det är fan inte Mix. Jag har hamnat på något företag som heter BIT. VAD ÄR DET!? Ingenting på hela kontoret ger mig ett enda tecken på vad det är för företag... De ber mig sätta mig ner några minuter innan de ska intervjua mig. paniken växer lite smått. fan fan fan... här sitter jag och ska snart in på intervju, och har INTE DEN BLEKASTE vad det är jag ska intervjuas för.
Shit vilken konstig känsla det var...
tillslut kommer två tjejer, tar mig i hand och ber mig följa med in i ett rum med ett stooort bord och fina stolar. allt var väldigt fint, och det är en skitseriös intervju. Ena tjejen sitter och antecknar och den andra går efter uppradade punkter och formulär. haha.. jag visste inte om jag skulle spela med och låtsas att jag hade dökoll eller om jag skulle erkänna att jag var helt lost.
Den första frågan de ställer är "Vad vet du om BIT hittills?"
Jag skrattar till, rodnar i 180 och förklarar ursäktande att jag inte har en aning om vad jag är på för intervju. att jag inte har ett minne av att jag gett mitt CV till något företag som heter BIT (men de hade cvt framförsig synligt) jag tyckte det var så pinsamt att jag inte hade en aning, och visste inte riktigt alls vad jag skulle säga. De tyckte nog att det var lite konstigt... Men de börjar berätta att de är en sandwich bar. och då ramlade poletten ner!
Det är ju sandwich baren som jag var på igår. Ett asfräsch mackställe som jag verkligen ville ha jobb på, för tjejerna jag pratade med var sååå trevliga och jag hoppades verkligen på det. Men det lilla misstaget jag hade gjort var att jag inte hade ens reflekterat över vad sandwichbaren hette.... så det var ju inte så konstigt att jag inte kände igen BIT.
Men så frågar de mig en massa saker, och går efter formulär och grejer... Allt blev så konstigt från början, så jag fortsatte att antagligen vara lite konstig, men mest för att jag pratade så mycket och skrattade en massa.. men det är ju bra också.
När jag gick därifrån kände jag att intervjun hade gått bra! Men nu vet jag inte... att jag var så lost i början kan ha ställt till det, och sen att jag typ hade mundiarré och flummade en del... fast just då kändes det okej. så jag vet inte. men jag hoppas verkligen så innerligt mycket! det verkar vara ett asschysst ställe med massa roliga saker för personalen. t.ex. har de mrX (haha) som är kontrollanter som kommer ut några gånger i veckan till alla 4 butiker som finns i Oslo, och kontrollerar de som arbetar. Är man "dålig" får man bara en tillsägelse typ av chefen, men om man är bra och trevlig och rolig och snabb osv. kan man typ vinna massa pengar, en weekend till new york, en cykel osv. fan as bra sätt för att få personalen att jobba ihop (ställena vinner saker tillsammans också) och för att bli peppad att jobba riktigt bra... Ja, de hade massa saker för sig för att personalen skulle trivas på jobbet. asbra tycker jag. lite ständigt pågående teambilding.
De skulle ringa innan klockan sex imorgon, om de var intresserade... i såna fall skulle jag få en heltidstjänst from. måndag. 40 timmar i veckan.
dock inte så bra betalt... 99 kr i timmen, dåligt för att vara Oslo. men OB på söndagar, och efter 500 timmar (12,5 v räknade jag ut med 40 tim i veckan) får jag 114... i vilket fall så nöjer jag mig med 99. det är 16000 i månaden innan skatt... plus att jag kan käka massa mackor (förhoppningsvis) och får lära känna mycket nytt folk och lära mig mer norska. kan bli riktigt kul.
men jag ska inte hoppas för mycket... tänk om de inte ringer...
vore bara så perfekt.
och är det inte bra så kan man ju byta... bara det att det är skönt att ha en trygghet.
men det var i alla fall en sak som jag har skratta åt hela dagen, att jag inte hade någon aning om vad jag skulle intervjuas för. försök tänk dig in i känslan...
och en annan grej som också är skitkul som hände.
Jag var påväg hem från BIT-intervjun, och gick i mina egna tankar och smålog åt händelsen med intervjun.
Jag ska precis passera tre män och en stege (med en karl högst upp), då jag plötsligt snubblar till, jag ber om ursäkt och tar ett till steg. då faller jag typ raklång ner på marken med fötterna fast i stegen.
Stegen svajar, jag slår i marken och mina saker från väskan åker ut på trottoaren.
Männen blir typ irriterade först, men sen inser de att jag ligger där och tycker nog lite synd om mig... Han på stegen ser skräckslagen ut. fan vilken tur att han inte föll. Då upptäcker jag att mina skosnören har på något sätt snurrat sig kring stegen, hur i allsindar det gick till kan jag verkligen inte förstå. men det var en sjukt rolig syn! när jag ligger raklång på trottoaren och mina saker runt omkring... haha, jag höll ju på att garva ihjäl mig när jag gick därifrån, och tyckte faktiskt att det var riktigt pinsamt. Jag brukar vara bra på att bara skratta och sen inte bry mig, men det var så knäppt. Men jag är inte förvånad.. vem ska det hända om inte mig?
Mina skosnören har typ gått av, förstå vilken hård ramling.
----------------
Men nu ska jag skriva utifrån idag, den 17 sep, söndag, bakisdag! och valdag.
Igår kom Veronica på besök. Vi tillbringade dagen med att gå i liten stånd som var på en marknadsdager här precis i närheten, sen inne i stan.
Där fick jag mitt EFTERLÄNGTADE SAMTAL!!
Jag fick jobbet på BIT.
fantastiskt! verkligen, skitskönt. jag blev sååå glad. så jag börjar imorgon, ser fram emot det jättemycket!
Sen var vi hemma, slappade mest och fumlade omkring. Sen efter ett tag tog vi fram det hembrygda vinet, Elin och Annika kom över en sväng (typ stupfulla, skitkul) efter ett misslyckat ölspel tog vi modet till oss och gick in till våra grannar som hade inflyttningsfest. De är två st killar i 20års åldern, Ole-Christian och Öeyjivin (inte fan stavas det så, men jag vet inte hur...)
Väldigt trevliga var dem, visserligen hade vi ju alla lite alkohol i kroppen och då är ju allt alltid så trevligt, men faktiskt. Ole Christian var en kultiverad typ som hade svart hår, stuprörsbyxor, randig tröja och tjocka svarta bågar. och ja, han studerade kulturhistoria. that´s the way, aha aha, we like it!!
Så dem bjöd jag in på te (förvånade?) någon dag, och vi kom fram till ett gemensamt beslut om att låta dörrarna stå öppna så det blev ett jättestor kollektiv.
får se om de är lika pigga på det idag?
Men de har bra musiksmak! Visserligen ett stort fan av hårdrock, men om man bortser från det så fanns i samlingen bla. Bob Hund, Clash, Winnerbäck, Cornelis, Neil, osv osv. Och Öjvin gillade Timo... så det verkar lovande! Lite norska kompisar skadar inte! :)
Idag ska vi ha val-vaka. Vi ska baka kladdkaka och tjejerna är iväg och köper glass. vi har massa goda saker, och så ska vi pressa datorn och svt from. kl. 19.00.
jag tycker att det är såå spännande! faktiskt :) Våra diskussioner i Mozlo (som vi döpt kollektivet efter) är väldigt givande och intressanta...
Jag säger bara, att om det blir Borglig Allians så tror jag att jag flyr landet i fyra år tills nästa val... fan alltså om det är så.
men jag tror mp har stor chans att få in många mandat alltså.. hoppas det... men, det verkar som om fler har uppmärksammat dem nu.
ska i alla fall bli spännande att se hur det utvecklar sig ikväll.
tänk vad nervösa politikerna måste vara idag... och igår... undra om de sov något i natt :)
annars så är det bra här i Norway. jag har börjat upptäcka saker som skiljer sig från sverige.
- mycket mera klotter, men annars lite renare gator.
- folk cyklar med stora cykellås kring midjan... ser skitmuppigt ut.
- på de flesta övergångsställen behöver man inte trycka på någon knapp, utan signalen kommer sporradiskt, så man står bara och väntar in (vissa övergångsställen har tillochmed nedräknare, - hur många grönegubbsekunder det är kvar)
- de tycker vi är konstiga när vi säger hejdå... och jaaa, tänk efter... hej då, det är ju skitkonstigt! Här säger man bara HA DE ´!
- youghurten är inte som hemma, utan den är rinnig och smakar inte alls så bra.
sen kommer jag inte på mer just nu, måste faktiskt kila!
Skriver mer sen, men en liten uppdatering!
Berättar sen om jobbet, hur det var.
ska bli så kuuuul!!
helt sjukt att jag fick det efter en så himla flummig intervju.
tack och hej, leverpastej! / Frida, i norge kallad Ellisiv!
I norge!
Nu sitter jag här i Norge. Its cool.
... men jag tar det från början.
05.00, - UPP!
Packa om lite, käka lite frulle och sen åka till Arlanda. Dimman ligger som täcken över åkrarna och jag är ganska så bra med trött.
Kommer fram till arlanda gör vi i alla fall. blir lite panikslagna över att vi inte hittar någon bra parkeringsplats. terminal 2... vi som är "vana" med terminal 5.
I alla fall så kommer vi upp dit, för att mötas av en ful boardintavla som säger att mitt flyg är inställt.
Stackars reseledarna får ta alla som är upprörda och arga över att det inte ska gå.
Men jag hade tur, vi kom precis innan Alla andra kom, så vi hann prata med dom i lite mer lugn och ro. De fick veta att jag åkte ensam, så de fixade så jag fick en stand by biljett. Sen fick inga fler. så jag hade en hiimla tur att jag kom innan alla andra, för då skulle jag inte heller fått någon.
Sen visste jag ju inte om jag skulle komma med planet som gick en timme senare, eller inte.
Men jag hade extra tur igen, så jag kom med! wihu. Det var bra, för annars skulle jag fått vänta tills ca 17.00, och det skulle inte ens vart säkert att jag skulle komma med då. Och inga pengar skulle jag nog inte fått tillbaka.
Väl i Norge var jag ganska förvirrad... jag antar att man förvirrar sig själv lite extra när man är ensam. jag sprang med min rosa resväska (som jag som tur var inte behövde betala övervikt för) som en yr höna. men tillslut kom jag på rätt buss ner till SENTRUM. och kunde sen luta mig tillbaka och konstatera att det ser ut som sverige fast lite grönare...
sen mötte Andrea mig vid gallerian. vi traskade iväg med väskan mot lägenheten. och lägenheten är sååå fin! Ska lägga upp bilder sen.
Inga vanliga väggar, utan riktigt mysiga väggar där man ser plankorna, lite som en sommarstuga.
Så först kommer man in i hallen som kallas röda rummet... helt rött typ. Där står det en soffa, ett skrivbord, garderober, en hylla för skorna och en söt braskamin. sen går man in i köket.
MMMM KÖKET! såå fint. mysigt. det ligger ett hörn, och är stoort och ljust. det är fyra stoora fönster runt om i köket. gammal spis osv (som bara är charmigt), matsalsbord, en soffa och lite grejer.
sen kommer man in i sovrummet. ganska litet, men det rymmer en dubbelsäng och ovanför är det ett loft, och från sovrummet kan man komma in i ett toalett, som är ganska liten. men storleken har ju aldrig spelat någon roll :D
Från köksfönstrena ser man ut på gatan i korsningen. det är såå fint! Helt vitt kök, som gör det hela ännu bättre.
Jag är himla trött efter idag. Ska nog gå och sova snart, eftersom jag ska försöka skaffa mig ett jobb imorgoin... ska lämna in jobbansökningar till varenda firma och företag!
Håll tummarna och önska mig lycka till.
och alla med mikrofon i datorn, SKAFFA SKYPE!! Ringa gratis till alla i hela världen över internet. det går att ringa hemnummer också, men då kostar det, fast väldigt billigt! skitsmart grej.
nu vill Sofie ha datorn.
Men ha det bra alla vänner... bara för att så saknar jag er redan.
puss...
... men jag tar det från början.
05.00, - UPP!
Packa om lite, käka lite frulle och sen åka till Arlanda. Dimman ligger som täcken över åkrarna och jag är ganska så bra med trött.
Kommer fram till arlanda gör vi i alla fall. blir lite panikslagna över att vi inte hittar någon bra parkeringsplats. terminal 2... vi som är "vana" med terminal 5.
I alla fall så kommer vi upp dit, för att mötas av en ful boardintavla som säger att mitt flyg är inställt.
Stackars reseledarna får ta alla som är upprörda och arga över att det inte ska gå.
Men jag hade tur, vi kom precis innan Alla andra kom, så vi hann prata med dom i lite mer lugn och ro. De fick veta att jag åkte ensam, så de fixade så jag fick en stand by biljett. Sen fick inga fler. så jag hade en hiimla tur att jag kom innan alla andra, för då skulle jag inte heller fått någon.
Sen visste jag ju inte om jag skulle komma med planet som gick en timme senare, eller inte.
Men jag hade extra tur igen, så jag kom med! wihu. Det var bra, för annars skulle jag fått vänta tills ca 17.00, och det skulle inte ens vart säkert att jag skulle komma med då. Och inga pengar skulle jag nog inte fått tillbaka.
Väl i Norge var jag ganska förvirrad... jag antar att man förvirrar sig själv lite extra när man är ensam. jag sprang med min rosa resväska (som jag som tur var inte behövde betala övervikt för) som en yr höna. men tillslut kom jag på rätt buss ner till SENTRUM. och kunde sen luta mig tillbaka och konstatera att det ser ut som sverige fast lite grönare...
sen mötte Andrea mig vid gallerian. vi traskade iväg med väskan mot lägenheten. och lägenheten är sååå fin! Ska lägga upp bilder sen.
Inga vanliga väggar, utan riktigt mysiga väggar där man ser plankorna, lite som en sommarstuga.
Så först kommer man in i hallen som kallas röda rummet... helt rött typ. Där står det en soffa, ett skrivbord, garderober, en hylla för skorna och en söt braskamin. sen går man in i köket.
MMMM KÖKET! såå fint. mysigt. det ligger ett hörn, och är stoort och ljust. det är fyra stoora fönster runt om i köket. gammal spis osv (som bara är charmigt), matsalsbord, en soffa och lite grejer.
sen kommer man in i sovrummet. ganska litet, men det rymmer en dubbelsäng och ovanför är det ett loft, och från sovrummet kan man komma in i ett toalett, som är ganska liten. men storleken har ju aldrig spelat någon roll :D
Från köksfönstrena ser man ut på gatan i korsningen. det är såå fint! Helt vitt kök, som gör det hela ännu bättre.
Jag är himla trött efter idag. Ska nog gå och sova snart, eftersom jag ska försöka skaffa mig ett jobb imorgoin... ska lämna in jobbansökningar till varenda firma och företag!
Håll tummarna och önska mig lycka till.
och alla med mikrofon i datorn, SKAFFA SKYPE!! Ringa gratis till alla i hela världen över internet. det går att ringa hemnummer också, men då kostar det, fast väldigt billigt! skitsmart grej.
nu vill Sofie ha datorn.
Men ha det bra alla vänner... bara för att så saknar jag er redan.
puss...
norge och sådär...
Nu var det verkligen länge sen jag anförtrodde mig åt bloggen.
Sommaren är slut. Tack och Hej, Sommar 2006.
Planerna gick i stöpet och allt blev ganska fel där ett tag. Men nu är jag tillbaka i leken, lite förändrade spelregler men det är okej. Och London finns ju förhoppningsvis kvar...
Det är nämligen Norge och Oslo som gäller från och med på tisdag.
Alexandra, Frida, Sofie, Andrea och Jag.
jag har egentligen inte den blekaste aning om hur någonting kommer bli. Bra är ju såklart förhoppningarna...
Det är en lägenhet som ligger i centrala Oslo, vilket såklart är jäättebra. Det är fyra andra tjejer som jag inte direkt känner utan och innan, men tillräckligt och de är assköna, vilket såklart också är jäättebra!
Jag har inget jobb, men det ska jag försöka fixa... Jag kan inte norska, men det ska jag försöka lära mig...
Äsch, låt det bära eller brista, jag försöker och min gåva och förbannelse att jag är envis, kanske kommer till användning tillslut.
Kort och gott om min närmaste framtid är alltså Norge. Pröva lyckan där och försöka skrapa ihop lite pengar för att ta mig till London sen.
Sen jag sist skrev så har jag hunnit med att vara i AyiaNapa till exemeplt. Det var sjukt kul och härligt och fantastiskt och underbart och roligt och soligt och badigt och sandigt och matigt och drickigt :)
Kul, kul, kul.
Hälsoresan on tour. Norrtälje KK och hela gänget! Hey Där och I wanna dance.
Sambuca och Glenn och självklart Absinthe. Ölspel och shotrace. Plask i poolen och balla balla.
Jag minns och gapskrattar.
Sen har jag inte hunnit med så mycket mer. Jobbat, flyttat från huset på Blidö, festat lite smått, planerat inför Norge, försökt skriva CV. osv.
Det är mycket funderingar nu. Om allt faktiskt. Om hur det var när vi gick i skolan, hur det kommer bli nu, vad alla gör, vad man egentligen håller på med och om pengarna kommer räcka...
Jag tänkte mest uppdatera bara för sakens skull. Kan ju skriva lite mer vettiga saker när jag landat i Norge och faktiskt har någonting av värde att berätta....
Igår fick jag i alla fall en skrattpåsa, - Skrattgerth heter den. Nu slipper jag känna mig ensam.
tack!
Sommaren är slut. Tack och Hej, Sommar 2006.
Planerna gick i stöpet och allt blev ganska fel där ett tag. Men nu är jag tillbaka i leken, lite förändrade spelregler men det är okej. Och London finns ju förhoppningsvis kvar...
Det är nämligen Norge och Oslo som gäller från och med på tisdag.
Alexandra, Frida, Sofie, Andrea och Jag.
jag har egentligen inte den blekaste aning om hur någonting kommer bli. Bra är ju såklart förhoppningarna...
Det är en lägenhet som ligger i centrala Oslo, vilket såklart är jäättebra. Det är fyra andra tjejer som jag inte direkt känner utan och innan, men tillräckligt och de är assköna, vilket såklart också är jäättebra!
Jag har inget jobb, men det ska jag försöka fixa... Jag kan inte norska, men det ska jag försöka lära mig...
Äsch, låt det bära eller brista, jag försöker och min gåva och förbannelse att jag är envis, kanske kommer till användning tillslut.
Kort och gott om min närmaste framtid är alltså Norge. Pröva lyckan där och försöka skrapa ihop lite pengar för att ta mig till London sen.
Sen jag sist skrev så har jag hunnit med att vara i AyiaNapa till exemeplt. Det var sjukt kul och härligt och fantastiskt och underbart och roligt och soligt och badigt och sandigt och matigt och drickigt :)
Kul, kul, kul.
Hälsoresan on tour. Norrtälje KK och hela gänget! Hey Där och I wanna dance.
Sambuca och Glenn och självklart Absinthe. Ölspel och shotrace. Plask i poolen och balla balla.
Jag minns och gapskrattar.
Sen har jag inte hunnit med så mycket mer. Jobbat, flyttat från huset på Blidö, festat lite smått, planerat inför Norge, försökt skriva CV. osv.
Det är mycket funderingar nu. Om allt faktiskt. Om hur det var när vi gick i skolan, hur det kommer bli nu, vad alla gör, vad man egentligen håller på med och om pengarna kommer räcka...
Jag tänkte mest uppdatera bara för sakens skull. Kan ju skriva lite mer vettiga saker när jag landat i Norge och faktiskt har någonting av värde att berätta....
Igår fick jag i alla fall en skrattpåsa, - Skrattgerth heter den. Nu slipper jag känna mig ensam.
tack!